har fan inget att skriva om nu, orkar inte ens lyssna på musik eller skissa.
nån som har nåt bra tips om nån bra musik kan gärna maila till Tjejen.1994@hotmail.com
men kommer inte vara inne så mycket som här dagarna som kommer, ska träffa några stycken och sen ner till karlskrona och träffa min morbror. känns konstigt att flytta från v-ås till emmaboda. det är 42mil imellan.
Jag hjälper folk som behöver hjälp/råd om musik och hur man börjar synas när man börjar med musiken.
jag är kunnig när det gäller det området, musik är mitt område. jag spelade och sjöng med mina kompisar och uppträde med dom på nån fest ibland, men inte ofta men vi fick många erbjudande. men det jobbiga var att ingen hade igentligen tid för det. men nu skulle vi nog ha tid med det, men nu flyttade jag så killarna får väl hitta någon annan tjej att få sjunga för folk, haha.
men vi ska träffas snart och prata om vi kan lösa detta, vi har ju gjort en skiva tillsammans men nu har vi inte varit så glada för en av killarna gick bort för några månader. vilket ingen av oss mådde bra av och nu försöker vi komma tillbaka där vi var, men svårt när man är en mindre person. det är speciellt svårt för mig för det var mitt ex och bästa vän. han var hela min värld, vi hade varit kompisar från vi var kanske 6-7år gamla och nu är en av oss borta. men detta hör väl till livet? visste inte att det var så svårt att förlora någon som man älskar.
jag vill inte uppleva det igen, men har en underbar kille som hjälper mig igenom detta och stöttar mig otroligt mycket. jag kan inte begära mer av honom, han är precis allt jag drömt om och det visste david (bästa vännen). David visste och såg att jag var lyckligare än nånsin när jag kom tillbaka efter den sommaren, han var så glad för min skull. men jag visste att det var något med david, han var inte sig själv.
och det visade sig att min känsla var rätt, efter han dog (självmord) så kom en kompis till oss och berättade för mig att han hade fått problem medans jag var borta den sommaren. han hade fått problem med droger och spriten igen. trodde jag hade fått han att sluta helt men tydligen inte. jag vet inte hur han kunde hålla det för sig själv under alla dom månaderna utan att berätta nåt av de till mig. jag var som hans lilla syster eller nåt sa han. han brukade alltid säga att han älskade mig innan han sa "hejdå vi ses imorgon". men nu sa han det mycket oftare och pratade mer om döden och livet på andra sidan. och det värsta var att han räddade mig för några år sedan från att ta mitt egna liv. han räddade mig verkligen i sista sekunden. och nu kunde jag inte rädda honom som han gjorde. men jag vet att han älskar mig och han vet att jag älskar honom!
Men nu ska vi alla försöka ta oss genom detta och leva för David! <333
